Det har nog inte undgått någon att det var Fars dag i söndags. Det undgick inte mig heller. (Här tänkte jag smyga in något språkpolis-gnäll om att det inte heter farsdag, som man kunde läsa både här och där. Sen insåg jag att jag faktiskt inte vet om det heter en eller ett reflex när man pratar om den här typen av reflexer, så vem är jag att klaga på andra? Dessutom är ju det här en virkblogg och ingen språkblogg.)
Min far tycker om prinsesstårta. Jag tycker om min far. För någon vecka sedan köpte jag den fantastiska uppfinningen reflexgarn. Det är visserligen tunt, ganska svårhanterligt och kostade 88 kr för 50 meter. Men det är ändå ganska fantastiskt.
Nu har ni kanske redan förstått att min far fick en virkad reflex i form av en prinsesstårta till Fars dag. Eftersom vi inte bor i samma stad var det ju passande med något som var litet nog att skicka i ett brev.
Kanske passar små, virkade prinsesstårtor bättre till unga (?) tjejer än till män i 60-årsåldern, men han tycker ju som sagt om prinsesstårta, så jag struntade i det. Hoppas att pappa också gör det. Haters gonna hate, liksom.
En liten bild till, för att visa ungefär hur stor den är. Reflexgarnet smög jag in tillsammans med det gröna.
Be happy!
Kommentarer
Skicka en kommentar